Hoppa till innehållet
Logotyp, länk till startsidan
English |

Historik

Sveriges Synskadades Schackförbund bildades 1946, då under namnet De Blindas Korresponddensschackklubb. På 1960-talet började närschacket bli en viktig del i klubbens verksamhet och man ändrade då namn till Sveriges Synskadades Schackklubb. Den 1 januari 1991 omvandlades klubben till förbund, och då antogs namnet: Sveriges Synnskadades Schackförbund. De tre ”lokala” klubbar som hade verksamhet för synskadade i Stockholm, Skåne och Norrland anslöt sig till förbundet. Därutöver kunde enskilda schackspelare vara direktanslutna till förbundet. 

Det var på initiativ av ångermanlänningen John Westin som en korrespondensschackturnering för synskadade startades i mitten på 1940-talet. Turneringen som såvitt man känner till var den första rikstäckande schacktävlingen för synskadade i Sverige samlade fem deltagare: Holger Bergstrand, Alvar Blom, Seved Eriksson, John Westin och Folke Åkerman. Tävlingen vanns sedermera av Bergstrand. I korrespondensen diskuterades hur en permanent schackverksamhet bland synskadade skulle kunna organiseras, och detta ledde fram till bildandet av De Blindas Korrespondensschackklubb. Den 15 september 1946 fastställdes som datum för klubbens födelse.

Information om klubben spreds via punktskriftstidningen De Blindas Veckoblad. Medlemsavgiften sattes till 1 krona, och från början fick klubben 14 medlemmar. Till klubbstyrelse utsågs John Westin, ordförande och tävlingsledare, Holger Bergstrand och Seved Eriksson. Under närmare 20 år sköttes styrelsearbetet och medlemskontakterna helt och hållet per korrespondens.

I juni 1948 hade medlemsantalet ökat till 21. I början av 1956 var antalet uppe i 38. Vid årsskiftet 1968/69 hade klubben 48 medlemmar. Från början hade klubben några utländska medlemmar, framförallt från Norge och Danmark, men i mitten av 1960-talet profilerade man sig som en svensk verksamhet.

När Korr.-schackklubben bildades fanns ett relativt stort antal potentiella medlemmar. Många synskadade hade lärt sig spela schack när de gick på internatskolan Tomteboda i Solna. Tomteboda var en skola för synskadade. Den startades år 1888, och upphörde inte som skola förrän 1986. På Tomteboda gavs intresserade elever möjlighet att lära sig spela schack. Även vid de så kallade yrkesskolorna för synskadade förekom schack.

En viktig faktor för klubbens utveckling var att punktskriftstidningen Schackbladet började utges år 1947. Denna tidning har alltsedan dess varit klubbens husorgan, och Schackbladet har med åren vuxit kraftigt i omfång. Draghjälp i utvecklingen av schackverksamheten fick klubben också i och med att Axel Hirsch år 1947 donerade 6.000 kronor till Tomteboda Blindinstitut för "främjande av schackspelet bland eleverna såväl som bland vuxna blinda". Capablancas "Lärobok i schack", i översättning av Eric Carlén, framställdes på punktskrift med hjälp av dessa pengar. En del av pengarna gick också direkt till korr.-schackklubben.

År 1949 förstärktes kassan avsevärt genom en förfrågan om bidrag som riktades till De Blindas Förenings länsföreningar. 16 föreningar skänkte mellan 10 och 50 kronor, vilket gav ett sammanlagt tillskott på drygt 500 kronor. På utgiftssidan stod framförallt prispengar i mästerskapsturneringarna och problemlösningstävlingarna, men sammantaget ökade ändå klubbens kapital stadigt. Då närschacket slog igenom i slutet på 1960-talet gavs en hel del bidrag från De Blindas Förening (nuvarande Synskadades Riksförbund) till olika arrangenmang. Klubben gavs ett årligt verksamhetsbidrag, vilket sedermera utbetalades av KMA (Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd). Tyvärr finns idag inget grundbidrag från KMA, men de stöttar ändå verksamheten med anslag till ungdomsverksamhet och nordiskt samarbete.

Från begynnelsen sköttes klubbkassan av Holger Bergstrand. 1956 invaldes Hilding Wickter som ordinarie ledamot i styrelsen och han tog samtidigt över kassörsposten. Hilding Wickter (1898 - 1983) var den som utarbetade mera heltäckande stadgar för klubben. 1957 avled John Westin, och Bergstrand övertog då tillfälligt ordförandebestyren. I dessa bestyr ingick att vara tävlingsledare, och kopplingen mellan ordförandeskap och tävlingsledarfunktion fanns kvar ända fram till år 1975. I början på 1960-talet fick ordförandeposten en mera permanent lösning genom Göte Linghede. 1989 fick för övrigt förbundet sin första kvinnliga ordförande genom Georgibelle Fröjse.

Att man i början höll sig till korrespondensschack hade flera naturliga förklaringar. Att förflytta sig i Sverige var krångligt för synskadade i avsaknad av färdtjänst och ledsagarservice. De enskilda synskadades ekonomi var också ett hinder för närschackturneringar. I Stockholm var dock förhållandena för närschack gynnsammare, och här bildades faktiskt De Blindas Schackklubb (nuvarande Synskadades Schackklubb i Stockholm) redan år 1938. Existensen av denna närschackklubb kan vara en förklaring till att relativt få stockholmare blev medlemmar i korr.-schackklubben. Det var under Linghedes ledning som närschacket slog igenom på 1960-talet, och därmed lades grunden till förbundets nuvarande form.

Ordförandelängd:

Att Schackbladet uppstod är främst två engagerade herrars förtjänst. Holger Bergstrand (1892 - 1985) ägnade sig åt en vittomfattande korrespondens, såväl inom Sverige som internationellt. Bland annat brevväxlade han med den blinde redaktören Harald Thilander, som drev ett punktskriftstryckeri i Stocksund utanför Stockholm. Genom deras brevväxling väcktes idén om en schacktidning för blinda. Då inga ekonomiska medel fanns att uppbringa för detta så beslöt sig Thilander för att finansiera utgivnignen av en sådan tidning.

I juni 1947 utkom det första numret av punktskriftstidningen Schackbladet. Som redaktör fungerade Holger Bergstrand. Ytterligare två nummer gavs ut det första året, och från och med 1948 utkom tidningen med fem åttasidiga nummer per år. Innehållet utgjordes av kort information om klubben och dess verksamhet, partier från schackvärlden (hämtade ur olika böcker och tidskrifter) samt en problemlösningstävling.

Det kan inte nog understrykas hur viktig Schackbladet varit för verksamhetens utveckling. En rikstäckande klubb är naturligtvis beroende av att kunna ge regelbunden information till sina medlemmar. Det schackliga materialet i Schackbladet har dessutom givit synskadade möjlighet att utvecklas som spelare.

En bit in på 1950-talet övertogs redaktörsskapet av Alvar Blom, som arbetade vid Thilanders tryckeri. Vid denna tid utökades Schackbladet till att vara 12-sidigt, och tidningen började också utkomma med sex nummer per år. De Blindas Förening tog på 1950-talet över tryckeriverksamheten och utgivningen av Schackbladet. Tidningens omfång har ökats successivt och idag utkommer den med fem 44-sidiga nummer per år. Sedan 1979 utgavs Schackbladet även på kassettband och från år 2007 utkommer tidningen på punktskrift och daisy (daisy =digital audio information system = MP3 med utvecklad sökfunktion). Alvar Blom var redaktör för tidningen i närmare 30 år. Han efterträddes år 1982 av Jan Berglund, och år 1991 övertog Håkan Thomsson uppdraget som redaktör för Schackbladet.

1964 spelades det första svenska mästerskapet i närschack för synskadade. Sedan 1975 har SM i närschack ordnats varje år. Närschacket är idag dominerande inom förbundets verksamhet.

1969 började man spela nordiska mästerskap för synskadade. NM spelas vart annat år. Från början avgjordes NM dels individuellt och dels med fyramannalag. Från och med 1995 har den individuella klassen tagits bort och istället avgörs NM med sexmannalag.

I slutet på 1950-talet bildades International Braille Chess Association, IBCA, som är världsschackförbundet för synskadade. 1961 ordnades den första schackolympiaden för synskadade i Västtyskland. Olympiaderna är nationstävlingar för fyramannalag. Olympiader för synskadade har sedan dess anordnats ungefär vart fjärde år.

Sverige deltog för första gången i olympiaden 1964. Sedan dess har Sverige varit med vid samtliga olympiader.

1966 ordnade IBCA ett individuellt Europamästerskap för synskadade. Vinnare bllev Milenko Cabarkapa från Jugoslavien. Från år 1970 har IBCA ordnat individuella VM ungefär vart fjärde år.

Individuella världsmästare för synskadade:

Bästa svenska placering i ett synskade-VM är från 1990 där Jörgen Magnusson delade plats nr 2-5.

Första VM:et för kvinnor spelades 1986 och vanns av Teresa Debowska från Polen. Sedan år 1989 heter dock världsmästarinnan för synskadade Lubov Zsiltzsova. Hon är från Ukraina, och försvarade senast sin titel vid VM-turneringen i Grekland i juli 2005.

Jörgen Magnusson (född 1967) har blivit juniorvärldsmästare för synskadade fyra gånger: 1985, 1986, 1987 och 1988. År 1989 blev Neven Milivojevic bästa svensk i JVM med en andraplats, på samma poäng som segraren. För sina prestationer i JVM för synskadade har Jörgen Magnusson och Neven Milivojevic erhållit FIDE-mästartitlar.

Håkan Thomsson,
ordförande SSSf 2007.

 

 

Sidan granskades senast 2010-01-10

Kontakta SSSf via E-post: info@srfschack.org